Längtan är stor

Ingen förstår hur mycket jag längtar till höstlovet eller hur mycket jag längar till kalix. 
Var på Daladubbeln för sista gången i livet förra helgen, blir lycklig att bara tänka på att jag slipper åka buss den där sträckan igen. Jag och Signe levererade i staffeten men på patrullen bröt jag eftersom jag får för ont i vaderna av att springa.  
 
och nu är det äntligen Rebeckas tur att blogga. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0